söndag, april 29, 2007

Children of Hurin

Döden hindrar uppenbarligen inte J.R.R.R. Tolkiens bokproduktion. I dagarna släpps hans senaste verk The Children of Hurin som sammanställts av hans son. Tolkien producerade av allt att döma en mycket stor mängd varianter av sina berättelser men tragedin om Hurins barn finns dock ändå redan publicerad i åtminstone två vertioner. Hur mycket som är J.R.R.R. Tolkien i den här romanen kan alltså sättas i fråga. Trots allt så står den dock på läslistan. Så länge den lever upp till förväntningarna på högstämd tragedi så blir jag nöjd. Dessutom torde det vara garranterat hoberfritt.

För närvarande nöjer jag mig dock med att rekommendera ett par kommentarer till hur Tolkien kommenterade samtiden: här, här och här.

torsdag, april 26, 2007

Sego, Sarko, Mona och Lejonkungen

Det franska presidentvalsystemet är en intressant kombination av att gynna mittenkandidater och tydligare profilerade kandidater. Nu påbörjas andra omgången. Hade Bayrou tagit sig vidare dit hade han tveklöst vunnit. I en duell med mellan Bayrou och Royal hade han fått högerns stöd och i situationen Bayrou vs. Sarkozy hade socialisterna inte haft mycket val. Ironiskt nog vann Chirac presidentvalet just som mittenkandidat, dvs. som en kandidat mitt emellan Le Pen och socialisterna, vilket var den relevanta skalan i ett val mellan honom och Le Pen. Nu är utgången däremot allt annat än tydlig. Å andra sidan gynnar inte systemet ensidigt mittenkandidater eftersom det är extremt svårt att komma vidare över huvud taget för kandidater som inte är tydligt profilerade, något som tenderar att gynna den tydliga högern och den tydliga vänstern. Medan förra valet avgjordes till förmån för en kandidat vars stöd i stor utsträckning byggde på att han framstod som bättre än Le Pen, står Frankrike nu istället inför två tydliga framtidsvisioner på ett sätt vi bara kan drömma om ett politiskt system som både tekniskt och kulturellt genomgående bestraffar partier som irriterar någon över huvud taget.

Det vore frestande att uppfatta Royal som ett slags fransk Mona Sahlin (eller tvärtom): båda framställs som förnyare inom det stora socialistiska partiet. Båda är den första kvinna som förs fram av partiet som kandidat till sitt lands högsta politiska ämbete. Båda är också relativt jämnåriga och framstår som relativt ungdomliga i sitt parti. Samtidigt har båda exakt den bakgrund man kan vänta av medlemmar i partiets traditionella ledarskikt. Skillnaden är emellertid fundamental. Royal är inte socialistpartiets ledare. Till skillnad från svenska partier tillåter franska partier flera högprofilerade personer och den som förs fram till presidentposten är alltså inte nödvändigtvis den som leder partiorganisationen (inte heller Sarkozy är partiledare). Sedan Sahlin för drygt tio år sedan inte blev vald till partiledare har hon i praktiken ägnat sig åt att vänta på sin tur. Royal befinner sig å andra sidan där hon är därför att hon ägnat de senaste åren åt att bygga upp en helt egen plattform på det regionala planet och nu visat sig ha större stöd än de mer väntade socialistiska kandidaterna.

Skulle man tro svensk press vore det kanske rimligt att betrakta folkpartiets nya linje (med Leijonborg, Björklund och Sabuni) som en svensk parallell till Sarkozy. Invandringspolitiken är troligen den fråga där de svenska konfliktlinjerna påminner mest om de franska. Folkpartiets anti-religiösa – faktiskt inte bara islamofobiska – inställning har också paralleller i Frankrike, men i realiteten med hela det franska etablissemanget, åtminstone sedan den legitimistiska klerikalkonservatismen gick i graven som politisk maktfaktor, men det torde vara åtminstone hundra år sedan. Både Sarkozy och folkpartiet är osedvanligt internationalistiskt inriktade i förhållande till genomsnittet i respektive land. Trots allt tal om fransk exeptionalism visar emellertdi opinionsundersökningarna där på ett starkt stöd för en kandidat som ovanligt uttalat stödjer USA. Folkpartiets internationalism är däremot avvikande främst i sitt positiva förhållande till Bryssel och medan Sarkozy själv jämfört sin egen ekonomiska politik med USA:s så är det bara Göran Persson som beskrivit alliansens planer som amerikanska. Björklunds skolpolitik har faktiskt mest gemensamt med den som Royal bedrivit på den regionala nivån: en kombination av krav och rätten till en bra skola med andra ord.

Det är för övrigt rätt typiskt för hur utslätad svensk politik är att folkpartiet närmast beskrivs som högerextrema när de försvarar en av de få demokratiska reformer som faktiskt genomförts av liberaler: allas rätt till en kvalitativ skola. Visst är det rimligt att tala om en högerliberalism, men att till och med socialliberaler som ställer krav kan utmålas som höger bekräftar bara att vi i Sverige är så ovana vid högerkrafter att många inte ens kan föreställa sig hur de skulle se ut.

JUSEK

Fackförbundet JUSEK (för jurister, ekonomer, samhällsvetare och personalvetare) ställer krav på universiteten och regeringen om större tydlighet kring vart utbildningen leder, ett angeläget ämne som gör att jag känner mig nöjd som medlem. Visserligen är universiteten inte någon yrkesutbildning och man kan inte alltid veta vart man är på väg. Å andra sidan är vissa lärosätens marknadsföring av en del av sina utbildningsprogram ibland farligt nära falsk marknadsföring och en diskussion kring detta ytterst välbehövlig.

fredag, april 20, 2007

Frankrike

I dagens SvD kan man läsa en utmärkt understreckare om den franske filosofen André Glucksmann och hans väg från kommunism till att rösta på Sarkozy.

Tillbaka till Thermopyle

Jag tog ju som bekant filmen 300 i moraliskt försvar redan innan jag hade sett den. Någon vidare bra film är det dock inte. Den historiska ackuratessen är det som alla säkert insett inte särskilt mycket bevänt med. När det gäller skildringen av perserna är den bokstavligen inte korrekt någonstans. Det närmaste den kommer är att 1000 000 perser följde Xerxes till Thermopyle, vilket är vad Herodotos skrev (men siffran är förmodligen överdriven och namnet grekiserat). De lakoniska replikerna gör sig å andra sidan bra till den serietidningsartade stilen. De flesta riktigt bra replikerna är för övrigt också Herodotos, inte Frank Miller. Slutsatsen är förmodligen att det är en god idé att använda den sortens klassiska citat i historiska actionfilmer. Vikingatida sagacitat skulle antagligen också funka. Även skildringen av uppfostran i Sparta funkar bra i den medvetet nyanslösa stilen. Dock har nyanslösheten gått väl långt när alla som är goda också snygga, vältränade och unga medan ondingar kan kännas igen på sin grå vårtiga hy, sina missbildningar, vassa tänder eller på att de uppfyller alla upptänkliga klichéer av homosexuella. Alla gamla människor är dessutom antingen direkt onda eller bara allmänt mesiga. Stridsscenerna är visserligen ofta bra, men räcker inte för att uppehålla intresset filmen ut. 300 män försvarar ett bergspass mot blandade halvmänskliga monster är faktiskt inte ens särskilt nydanande som datorspel, än mindre som film, och så värst mycket annat händer inte. Då föredrar jag nog när actionfilmer är åtminstone något mer realistiska och nyanserade … som till exempel Sagan om Ringen, Kill Bill eller Batman Begins.

torsdag, april 19, 2007

Universitetsutbildningen är för lätt

Läser på Linköpings universitets hemsida om Högskoleverkets nya utvärdering. Det visar sig att bara 37 procent av heltidsstudenterna uppger att de ägnar 30 timmar eller mer åt studierna varje vecka. I jämförelse med andra universitet är detta en hög andel! HSV drar slutsatsen att kraven måste höjas. En annan slutsats är att en utbildning som tar längre tid också skulle kräva mer tid av lärarna.

söndag, april 15, 2007

Latinets återkomst

Enligt den brittiska tidskriften The Spectator har påven nu gjort en del klargöranden om sin allmänna inriktning. I encyklikan Sacramentum Caritas utgår han från nattvarden för att förtydliga kyrkans hållning i ett antal frågor. Den fysiskt transsubstationen är enligt påven någonting katolska kyrkan delar med de ortodoxa, men inte med protestanterna. Mässans mirakel förutsätter enligt påven närvaron av en präst, och protestanterna förnekar som bekant prästvigningens sakrament. Han inskärper också att katolska präster inte är tillåtna att förrätta nattvarden för icke-katoliker, frånskilda och omgifta personer.

En annan nyhet är att latinet nu återinförs i internationella mässor. Dessa är som jag ser det ett klokt steg bort ifrån Andra Vatikankonciliets införande av folkspråken i mässan. Man behöver bara se på katolska kyrkan i Sverige för att inse problemet: Kyrkan håller på att falla sönder i en serie språkliga och nationella samfund, dvs. upphöra att vara verkligt katolsk, i meningen allmän. Att katolska kyrkan på 1970-talet satte igång att stödja nationalismen genom att erkänna dess nationalspråk känns mer än lovligt senkommet. Om man har ett neutralt språk som dessutom är väl förankrat i traditionen, varför skall man då inte använda det?

Humanistiskt artikeltips

Anders Björnsson säger angelägna saker i Epressen om Förbundet Humanisterna. Det är sällan man ser en debattartikel som på det här viset pekar på frågors komplexitet istället för att göra dem ännu mera förenklat enögda. Själv anser jag mig vara humanist i de flesta av ordets meningar, men av allt att döma på andra sätt än Christer Sturmark.

tisdag, april 10, 2007

Lästips

Kan rekommendera en intressant om än något ytlig DN-artikel. Den är intressant därför att författaren intevjuat en av den shiitiska världens mäktigaste män, men ytlig därför att han ägnar en massa utrymme åt att prata om gatulivet i den heliga staten Qom istället för att hålla sig till saken. Dock verkar det som om de politiska förhållandena i Iran vänts till sin motsats: presidenten står nu för den extremaste fundamentalismen medan reformisterna går framåt i den religiösa juridiska hierarkin.

torsdag, april 05, 2007

"Gentlemen don't read each others mail"

(Henry L Stimson när han 1929 som utrikesminister lade ner State Departments kryptografiska avdelning)

Ideologiska bloggtips

En av fördelarna med bloggosfären är att den (eller åtminstone delar av den) till skillnad från dagspressen tar politisk ideologi på allvar.

I en text som Sophia rekommenderade och som jag hittade via Liberal Opposition argumenterar professor Ingemar Nordin vid Tema Hälsa vid Linköpings universitet för att Sverige, i likhet med de flesta andra moderna stater, är en slavstat där staten äger de så kallade medborgarna (här).

Konservatismen tycks göra ett betydligt mer oklart intryck. På Captus kämpar unga konservativa från föreningen Heimdal mot Sverigedemokraternas försök att ta över begreppet (här).

På Dexion pågår en intressant diskussion i kommentarfältet på det här inlägget kring ifall det överhuvudtaget finns några konservativa i svensk politik. Åsikterna löper mellan att regeringen är konservativ och att det riksdagen saknar konservativa partier. Jag har själv tidigare diskuterat dessa frågor här och här.

måndag, april 02, 2007

Demokratin i Amerika

Som mina eventuella läsare säkert insett har jag på sista tiden läst Alexis de Tocquevilles skildring av Demokratin i Amerika från 1835, men fortfarande mycket läsvärd. Man slås av hur modernt se samhälle som skildras ter sig, i synnerhet när författaren försöker beskriva det för en europeisk publik för vilken han måste förklara sådana saker som hur partier fungerar i en konstitutionell demokrati eller hur pressfrihet påverkar journalisternas politiska inflytande. Samtidigt är det också tydligt hur mycket USA har förändrats sedan den här tiden. Tocqueville betraktade till exempel inte USA som enad nation utan uppfattade istället de olika delstaterna som separata nationer och använde orden konfederation och federationer som synonymer. Läsningen påverkas också om vetskapen om hur de motsättningar han skildrar ett par decennier senare skulle leda fram till inbördeskriget. Även om Tocqueville inte förutsåg att federationens (åter)erövring av de södra staterna skulle bevara/upprätta USA som en mer enhetlig statsbildning beskrev han alltså de motsättningar som skulle leda dit. Han förutsåg också USA:s framtida ställning som världsmakt och demokratins seger i Europa och andra delar av världen. Det framgår också att verket är skrivet innan industrialismen på allvar förändrat samhället. Även om han ibland antar modernismens tro på utvecklingen är Tocquevilles statsfilosofi fortfarande präglad av en mer statisk syn på politik.

Samtidigt som Tocqueville blev en av den moderna demokratins stora filosofer (om än mera läst i USA än i Europa) var han också märkligt ambivalent till den. I sitt hemland Frankrike tycks han ha verkat för en konstitutionell monarki och för moderata reformer. Demokratin var för honom på en gång en historisk nödvändighet och en gudomlig försyn (en kombination som också innebar att han var en av de första som uttalade doktrinen om USA:s manifesta öde). Den var helt enkelt oundviklig men hade såväl nackdelar som fördelar. Nu gällde det att försöka hantera nackdelarna. Den främsta av dessa var att demokratins krav på jämlikhet mellan individerna skulle hota friheten genom att göra staten allsmäktig. Till skillnad från kronan i Europas monarkier hade den demokratiska staten nämligen ingen motvikt i form av mäktiga individer som feodalherrar och aristokrater. Lösningen på detta fanns emellertid redan i Amerika i form av press- och föreningsfrihet. Föreningarna – inklusive de politiska partierna – gjorde det möjligt för enskilda individer att samordna sig till politiska krafter som skulle kunna utmana statens ledning utan att hota det demokratiska systemet. Civilsamhällets oberoende var alltså en förutsättning för att frihet och jämlikhet skulle kunna kombineras, men inte bara genom att stödja demokratin utan också genom att agera motvikt mot de folkvalda. Bilden av civilsamhället är förmodligen Tocquevilles största bidrag som politisk filosof.

En annan bok jag läst på sistone är Harvardprofessorn Robert Putnams Bowling Alone från år 2000, även den en skildring av det amerikanska civilsamhället. Även Putnam menar att detta är en avgörande förutsättning för demokratin och han har gjorts sig känd genom ett antal jämförande studier av detta samband. Nu menar han emellertid att det amerikanska civilsamhället håller på att haverera eftersom medborgarna tillbringar sin fritid mer som konsumenter än som aktiva i föreningar och liknande. Problematiseringen är intressant, inte minst som Putnam blivit ovanligt inflytelserik inte minst i Sverige. Nittiotalets maktutredning domineras helt av detta slags problemställning och snarlika perspektiv lyser igenom även senare arbeten inom regeringskansliets demokratienhet med angränsande verksamheter. Den svenska versionen skiljer sig emellertid från Tocquevilles. I likhet med Putnam tänker man sig att föreningsverksamheter stärker statens legitimitet och binder samman staten med medborgarna och därigenom stärker demokratin. Däremot finns det knappast någon tanke på att civilsamhället skulle ha som en viktig funktion att agera motvikt åt staten. Å andra sidan har både den svenska versionen och Tocqueville det gemensamt att de saknar Putnams problematisering av att många sammanslutningar verkar destruktivt på samhället. Cosa Nostra och Ku Klux Klan är till exempel ytterst kraftfulla nätverk för politiskt engagemang. Tocqueville verkar ha tänkt sig att detta skulle vara utmärkande för Europas ickedemokratiska stater och saknas i en demokrati. Svenska företrädare för folkrörelseidén tycks å andra sidan helt ha missat att det skulle finnas några paralleller mellan deras egna organisationer och antidemokratiska nätverk.

söndag, april 01, 2007

Svenska kyrkan och samkönade äktenskap

Det verkar som att regering och riksdag kommer att komma fram till en kompromiss i stil med den jag tog ställning för för en tid sedan (här). En könsneutral äktenskapslagstiftning är som jag ser det fullt rimlig men måste kombineras med full religionsfrihet för samfunden och helst också med bibehållen vigselrätt, ett förfarande som trots allt har både traditionen och folkmajoriteten bakom sig.

Vad jag inte förstår är svenska kyrkans ställningstaganden (eller brist på ställningstaganden som det faktiskt handlar om). De tar alltså ställning mot samkönade äktenskap men försöker få det att framstå som motsatsen. De kommer att välsigna samkönade par som i lagens mening gifter sig men vägra viga dem, ett i sanning märkligt hårklyveri. Jag kan själv inte ställning i den bibelexegetiska frågan, som främst handlar om att tolka vad det egentligen var som pågick i Sodom och Gomorra, och framförallt vilka handlingar som pågick där som gjorde det motiverat för Gud att förstöra städerna. Spekulationerna löper från allt från egoism till specifika fysiska handlingar. Utan att ens kunna läsa hebreiska är det svårt att ha en uppfattning.

Däremot skulle jag önska att kyrkan skulle ha en konsekvent hållning. Eftersom lutheranismen inte ger prästerna någon särskild funktion mellan Gud och församlingen är det i själva verket detta som är deras funktion som religiösa specialister: det som traditionellt kallats herdadömet eller läroämbetet, att som experter på exeges och själavård erbjuda hjälp till de troende lekmännen. Men vilken hjälp erbjuder en kyrka som inte ens förmår pressentera en konsekvent uppfattning? Är de för eller mot att samkönade par lever som gifta? Tror de att Gud är för eller mot? Hur kommer det sig att de välsignar ett civilstånd som de inte stödjer? Jag har mycket stor förståelse för dem som inte vill ta emot en sådan i bästa fall halvhjärtad välsignelse.

Värre blir det emellertid när man läser den inomkyrkliga kritiken. Det visar sig att det finns präster som uppfattar det som en oacceptabel fundamentalism att kyrkan skulle ha en uppfattning som skiljer sig från det omgivande samhällets. Det är här som jag tvingas konstatera att jag av princip inte kan vara medlem i Svenska kyrkan. En så pass stor organisation som alltid följer vad den uppfattar som det omgivande samhällets uppfattning är onekligen moraliskt problematisk. Det är lätt att tänka sig att de protestantiska kyrkor som tog ställning för Tredje Riket kan ha resonerat på snarlika sätt. Ingen parallell i övrigt, men det är svårt att se varför man skulle vilja vara med i en sådan organisation.