lördag, mars 24, 2007

Dagens citat

Alla har säkert noterat att rubriken dagens citat på den här bloggen sällan eller aldrig hänvisar till någonting som sagts idag. Ibland handlar det emellertid om någonting som är synnerligen träffande på samtiden (och de mest träffande beskrivningarna av ett fenomen kommer sällan från den period då de är som starkast).

Dagens citat anspelar på problemen med en polisstat och är ett utdrag ur en roman av någon som knappast kan anklagas för att ha varit vänster, som aldrig någonsin anklagats för att vara liberal och som antagligen hellre skulle se den makten i händerna på militären än på polisen, mycket eftersom han själv var officer och samtidigt hade erfarenheten av att vara övervakad av Gestapo:

”Alla vet om det […]. I kartoteken har sällsamma hieroglyfer innästlat sig; de hänvisar till en chronique scandaleuse, som förvaras i digra dosierer. […] Varje förseelse behöver inte åtalas. Men när något åtalas, då måste saken inte bara grundas på fakta utan också ge något matnyttigt åt journalisterna. Först härigenom förlänas det politisk vikt. För den skull lägger han stor vikt vid pikanta detaljer. Detta kan man överallt konstatera under absoluta regimer; en av de första föredragningarna är förbehållna polischefen, som har omedelbart tillträde. […] En handling som i och för sig är straffbar ser man alltså välvilligt mellan fingrarna med. Detta läge förändras dock för den som gjort sig misshaglig. Han ”utsätter sig för lagens hela tyngd”.
(Ernst Jünger 1977: Eumeswil)

-------------------------------------

På bloggfronten kan rekommenderas den konservative bloggaren Jakob Söderbaums kritik av den moderata partilinjen när det gäller att ge militären rätt att övervaka medborgarna.

Dagens morgontidning

En engelsk litteraturprofessor tycks verkligen ha bevisat att man inte blir en bättre människa av att uppskatta konst. Om detta kan man läsa i dagens understreckare. Jag blir själv rött trött på folk som tror det, men det gäller även dem som fått för sig att det finns något sådant kausalsamband och sedan blir besvikna. Detta gäller i synnerhet om de är professorer som spenderar sina liv bekvämt läsande i Oxford för att sedan i universitetsfinansierade intellektuella böcker gnälla över att det inte gjort dem till bättre människor. I den meningen tenderar anti-intellektuella intellektuella att exemplifiera sina egna teser: Ett liv som litteraturprofessor har uppenbarligen i alla fall inte gjort John Carey till en nyttig samhällsmedborgare.

torsdag, mars 22, 2007

Socialdemokratisk utrikespolitik

Inom utrikespolitiken framstår Persson som originell egentligen enbart i sin Istraelpolitik. Skall man blicka framåt kan man undra vad Sahlin – eller snarare Wallström och Eliasson – kommer att göra med denna. Att Wallström kommer att fortsätta på Perssons EU-linje är väl tämligen troligt, liksom att Eliasson kommer att fortsätta sätta all tilltro till FN. Eftersom jag främst förknippar Eliasson med Palmes utrikespolitik har jag dock svårt att tro att Sahlin under hans inflytande kommer att hålla fast vid Perssons Israelpolitik. Min gissning är alltså att socialdemokraternas nya utrikespolitik kommer bli ännu mer EU-federalistisk men att dess mest uppmärksammade detaljer kommer att bli en mer kritisk hållning gentemot Israel och USA.

Fichtelius gör Persson till Historia

Den här veckan har det varit en löpsedelsnyhet att Göran Persson för nästan tio år sedan sa någonting elakt om någon av sina politiska motståndare! Min omedelbara reaktion är att media tycks ha svårt att hänga med verkligheten, svårt att acceptera att den Göran Persson som lyckades hålla deras uppmärksamhet i ett decennium inte är statsminister längre. Istället för att granska hans efterträdare – Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin – ägnar man sig alltså åt att försöka producera nyhetsvärde av saker som Persson hävde ur sig på nittiotalet. Samtidigt klagas det över att Reinfeldt är ”frånvarande” när det rimligen är medias uppgift att granska statsministern, inte statsministerns uppgift att fånga medias uppmärksamhet.

Mycket av min irritation över dokumentären stammar naturligtvis också ur det faktum att personen Göran Persson intresserar mig som historisk person. Att sända historiska analyser är helt i linje med SVT:s uppdrag, oavsett om tittarsiffrorna då skulle bli lägre än för de kommersiella kanalernas nyhetsprogram. Om Ordförande Persson saknar nyhetsvärde är den emellertid om möjligt ännu sämre som historisk dokumentär. Ur det perspektivet är det egentligen inget fel i att Persson själv får mycket tid. Problemet är snarare att Fichtelius bild av honom (som alltså ges fyra timmar i SVT på bästa sändningstid) egentligen bara är en rent subjektiv skildring där Persson lite ambivalent framställs som en något oborstad uppkomling som trots allt ändå imponerar på Fichtelius (på ungefär samma sätt som George Bush imponerar på Persson, frästas man att säga).

Några försök till kontextualisering eller källkritisk diskussion görs överhuvudtaget inte. Man skall i och för sig hålla i minnet att intervjuerna är genomförda kort efter själva händelserna och att det alltså är rimligt att Persson då mindes betydligt mer än vad andra som var med då kan minnas nu, när de här scenerna framstår som tämligen betydelselösa historiska detaljer. Man hade dock kunnat önska sig ytterligare perspektiv, vilket lätt blir uppenbart i en samtidshistorisk dokumentär där även andra personer som var med om händelserna kan bidra till den analys som Fichtelius uppenbarligen inte har gjort (t.ex. Bildt). Sammantaget får man nog helt enkelt hoppas att någon annan i framtiden gör någonting bättre av ett material som trots allt framstår som tämligen intressant.

Läs gärna Stig-Björn Ljungrens insiktsfulla kommentar. För den som ser humorvärdet i dokumentärerna rekommenderas även Fredrik Anderssons sammanfattningar (1 och 2). Det skrämmande är egentligen hur väl de stämmer.

onsdag, mars 21, 2007

007 och 300

Var i dagarna och såg Casino Royal på bio, en klart rekommenderad film, betydligt mera i Ian Flemmings stil än de flesta andra Bondfilmer. Lite i stil med Batman Begins fokuserar den på hur en hjälte skapas.

En annan film jag tänker se är Millers Thermopyleaction 300, som jag har förstått skall vara till brädden fylld av estetiserat våld. Det skall bli spännande att se hur mötet mellan modern serietidningsestetik och likaledes lakonisk antik historieskildring ter sig. Hoppingivande nog innehåller redan trailern åtminstone ett klassiskt Herodotoscitat: ”Då få vi strida i skuggan!”

Jag har hört att den senare filmen inte uppfattas som särdeles politiskt korrekt i sin skildring av perserna (som onekligen inte ser särskilt realistiska ut i trailern). Jag tänker dock inte ens försöka försvara den ur det perspektivet, jag har inte för vana att betrakta min kultursmak som ett politiskt ställningstagande (som redan torde ha framgått är det mesta av den i stort sett helt oförsvarlig ur det perspektivet), men om någon har jämförbara, eller bättre, filmer om Muhammed – eller ännu hellre om Cyros eller Xerxes – att rekommendera så tas detta emot med tacksamhet.

måndag, mars 19, 2007

Socialdemokratiska partiledare och Grundlagsberedningen

SAP har alltså valt en ny partiledare och - får man förmoda - statsministerkandidat. SVT firar detta genom att låta Göran Persson ge sin bild av sitt eget ledarskap. Mona Sahlin har fortfarande inte pressentarat några visioner som överraskar eller är det minsta kontroversiella bland politiker eller journalister.

Även Grundlagsberedningen tar Göran Persson i försvar genom att hävda att hans ledarskap inte varit det minsta presidentlikt, ett ord som för Grundlagsberedningen uppenbarligen står för allt de uppfattar som dåligt ledarskap. Personligen tycker jag att Fredrik Reinfeldt agerade presidentlikt - i meningen statsmannamässigt - när han tillsatte sin företrädare Carl Bildt som utrikesminister. När det gäller Göran Perssons ledarskap säger det en hel del att det inte gav utrymme för en enda ny person att profilera sig tillräckligt mycket för att kunna bilda en plattform för att kandidera till att efterträda honom. Säga vad man vill om Mona Sahlin, men det går inte att neka till att hon var en kandidat att räkna med redan när Persson blev vald.

--------------------------------------

Insatta socialdemokratiska kommentarer till Sahlins tal och hittillsvarande politik finns på Jonas Morians blogg, särskilt läsvärd är Katrine Kielos analys av Sahlins identitetspolitiska vändning, som hon beskriver som "flummig symbolpolitik".

söndag, mars 18, 2007

Den demokratiske medborgaren

(enlingt Alexis de Tocqueville)

I allt som berör hans plikter är han alltså undersåte. I allt som endast angår honom själv förblir han herre, han är fri och ansvarar för sina handlingar endast inför Gud. Därur härör grundprincipen att individen är den bäste och ende domaren i sina egna angelägenheter och att samhället har rätt att styra hans handlingar endast när individen skadar det eller när samhället har behov av hans medverkan.

Den övervakade demokratin

Det är oroande hur angelägen regeringen uppenbarligen är att driva igenom Bodströms förslag om ökade övervakningsbefogenheter för försvaret. Nu skall visserligen erkännas att förslaget har försonande drag och faktiskt inte är inriktat på att övervaka medborgarna utan i första hand icke-medborgare. Ändå är det oroande att man inte tar ännu allvarligare på konsekvenserna. Man tycks inte ens anse att de behöver utredas.

Konsekvenserna kan emellertid bli vittgående. Det som nu håller på att byggas upp är den framtida lagstiftningen över IT-området. Det är ett känt faktum att den tidiga lagstiftningen inom ett nytt område ofta utgör grunden för all framtida lagstiftning där. Det har redan noterats att pressfriheten på Internet är sämre än i äldre media. Nu börjar det även stå klart att brevhemligheten inte skall anses tillämplig på e-post. Det står alltså tämligen klart i vilken riktning den juridiska och politiska utvecklingen går. Samtidigt utvecklas tekniken för informationshantering. Möjligheterna att hantera och använda insamlad information ökar alltså lavinartat.

Det har många gånger påpekats att förslag i den här riktningen är kraftigt integritetskränkande. Det är allvarligt att rättsliga instanser (som domstolar) inte är mer involverade i tillståndsgivningen för avlyssning och sökningar i lagrade data. Det är också allvarligt att personer vars brev och mobilsamtal gåtts igenom inte har rätt att informeras om detta ens efterhand, ett förfarande som åtminstone skulle möjliggöra en rimlig nivå av rättssäkerhet.

Vad som ofta glöms bort är att den resurs som insamlade data utgör har andra politiska konsekvenser än de handlar om integritet. Medborgarna i en demokrati bör vara dess verkliga makthavare. Av de senaste årens politiska liv har det framgått med all önskvärd tydlighet hur avgörande det kan vara att sitta på information om sina motståndare. Själva insikten att någon kan ha lagrat stora mängder information om dem, kan verka hämmande på medborgarnas vilja till politisk aktivitet. Det hör till den fria statens fundamenta att staten skall respektera medborgarnas privatliv så att de kan delta i det politiska livet som fria människor. Demokratin förutsätter respekt för den enskilde. Samtidigt är den moderna liberala demokratin det system som bäst visat sig upprätthålla denna respekt, hittills. En stat som övervakar sina egna medborgare i stor skala är ute på mycket farliga vägar.

När det gäller argumentet att man måste ta acceptera hårdare tag för att försvara sig mot terrorismen är jag benägen att se detta som romarna: Under extrema omständigheter kan frihetsinskränkande befogenheter ges betrodda personer över begränsad tid, varefter de ställs till svars för sitt handlande. Man skriver inte bort allas frihet på obestämd tid i ett land innan det ens anfallits.

lördag, mars 17, 2007

Tillsättningsförfaranden

Att Mona Sahlin blir vald till partiordförande överraskar knappast någon (jag har till och med kommenterat det tidigare). Nu återstår att se vad hon gör på posten, men jag tänker inte spekulera i det just nu.

Istället konstaterar jag att regeringen under veckan utanonserat posten som universitetskansler. Man får väl anta att de har folk som känner till de flesta tänkbara meriterade sökande. Att regeringen tillsätter posten är i sig ingenting anmärkningsvärt. "Regeringen styr riket" som det heter i regeringsformen, men där står också att statstjänstemän skall tillsättas på kompetens och inte på politisk ståndpunkt eller kontakter. Ett öppet förfarande innebär emellertid att tillsättningen blir mer offentlig och att den intresserade allmännheten till exempel kan jämföra flera sökandens meritlistor och bilda sig en uppfattning om varför en viss person tillsats. Detta är definitivt ett steg i rätt riktning.

söndag, mars 11, 2007

Tractatus

Egentligen tycker jag nog att den ideala doktorsavhandlingen borde se ut som Wittgensteins Tractatus: korta koncisa satser som logiskt följer på varandra för att bilda en oantastlig helhet, inga upprepningar, inga redogörelser för bakgrunden eller för tidigare forskning, inget akademiskt taktiserande, bara ren logik och naturligtvis ett oantastligt och helt igenom nytt bidrag till tankens utveckling. Nej det är inte så jag skriver.

Tractatus finns naturligtvis tillgänglig på Internet. Den som känner för läsa någonting lättare om Wittgenstein och hans akademiska gräl med Popper rekommenderas varmt att läsa Wittgenstein's Poker. Dessutom finns det en hel del i Filosofernas krig när det gäller Tractatus tillkomsthistoria. Den är inte bara bra, han skrev den dessutom under brinnande krig i stridszonen samtidigt som han tydligen lyckades göra sig tämligen bemärkt i kejserliga österrikiska armén under första världskrigen. Senare sammanställde han sina anteckningar i ett brittiskt krigsfångläger där han även korresponderade med Bertram Russel som såg till att han fick lägga fram texten som avhandling vid Oxford efter krigsslutet. Russel satt för övrigt också i brittisk fångenskap vid den här tiden, för vapenvägran

måndag, mars 05, 2007

Arbetslivsinstitutet

När årets budget offentliggjordes stod det klart att den statliga myndigheten Arbetslivsinstitutet skulle försvinna. Regeringen anklagades nästan omedelbart för att lägga ned stora mängder världsledande forskning. Så här i efterhand kan man emellertid konstatera att regeringen faktiskt tillskjutit en del pengar för att denna skall kunna fortsätta. Bland annat tycks den ha åtagit sig att finansiera samtliga de doktorander som redan finansieras av ALI fram till dess att deras doktorandtid tar slut. Dessa doktorander inordnas nu istället i universitetsforskningen. Förhandlingar pågår också för att överföra ytterligare forskning från det ALI som nu befinner sig i avvecklingsfasen. Jag har försökt få de här uppgifterna bekräftade, bland annat genom att gå in på ALI:s hemsida, men den har inte uppdaterats sen nedläggningsbeslutet, så där finns inte mycket att hämta.

Skrivande

Det är märkligt hur olika lång tid det kan ta att producera text. Under söndagen skrev jag sex eller sju sidor av en text om esoterismens problem hos Tolkien som jag hoppas på att få publicerad i ett annat sammanhang. Den är ganska bra men det tog ändå mindre än lika många timmar (då ägnade jag i och för sig också några timmar åt att se om The Return of the King och bläddra i en del böcker, men ändå). Texter producerade på det här sättet behöver definitivt bearbetas om de skall publiceras (vilket i viss mån skiljer mina publicerade texter från de som finns här) men det är ändå tydligt hur mycket bättre sådana texter blir än de som pressats fram på ett mer tvingat sätt. Det tråkiga är att bara vissa delar av min avhandling verkligen har tillkommit genom denna typ inspiration, men det är i och för sig de som är verkligt bra. Nästa gång jag skriver en längre text skall jag försöka se till att slänga mer arbetstext istället för att försöka bearbeta den. Å andra sidan ligger det kanske i sakens natur att man då man skall producera en sammanhängande och grundlig studie inte bara kan skriva om saker som inspirerar en. Livets realiteter.

Även bloggar har ett innehåll

Vissa journalister i äldre media tycks ha en märklig oförmåga att se till innehållet i Internetförmedlade samhällskommentarer. Istället ser de bara det "nya" mediet. Den här artikeln tycks till exempel helt oförmögen att se skillnaden mellan seriösa samhällskommentarer och dansande politiker. Personligen har jag inga större svårigheter att skilja på Svenska Dagbladet och Expressen. I alla fall inte för det mesta.

torsdag, mars 01, 2007

Ansvarsutredningen

Den Svegforska utredningen har alltså kommit fram till ett förslag om att möjliggöra decentralisering av makt genom att slå ihop länen och skapa större regioner. Detta är utmärkt. Länen är i de allra flesta fall för små för att utgöra funktionella regioner. I Stockholm är detta särskilt tydligt. Det är fullständigt uppenbart att den funktionella regionen är större än Stockholms län. Den innefattar åtminstone Uppsala och förmodligen större delen av Mälardalen (själv pendlar jag ännu längre). Den här regionen behöver samordnas och skulle antagligen kunna hävda sig betydligt bättre mot regeringen om den hade en gemensam demokratiskt vald representation och ledning. I Skåne har man redan insett samma sak.

Att svenskar skulle identifiera sig särskilt med sina regioner är i de allra flesta fall fullständigt felaktigt. Rolf K. Nilsson hävdar att så skulle vara fallet på Gotland, men Gotland är både en kommun och ett län och kommer således att fortsätta att vara en enhet även efter en sådan här reform. Samma sak har hävdats om Östergötland. Allt jag har hört från östgötska försök till kommunsamordning och liknande tyder dock på att man särskilt i Norrköping har väldigt svårt att identifiera sig med länet, inte minst eftersom en lång rivalitet med Linköping tar överhanden. Själv identifierar jag mig rätt mycket med Stockholm som storstadsregion, och i viss utsträckning med hemkommunen, men inte särskilt med Stockholms län.

Mer troligt än att svenskar i gemen skulle identifiera sig särskilt med länen torde vara att de identifierar sig med lokalsamhällen, städer och, i vissa fall, med landskap. De lokalsamhällen många identifierar sig med upphörde dock som politiska enheter redan under kommunsammanslagningarna på femtio- och sextiotalan, och landskapen redan på medeltiden. Därmed inte sagt att man inte borde försöka få de nya gränserna att sammanfalla med äldre gränser, till exempel genom att hålla ihop landskapen. Länen existerar bara genom statsmaktens diktat, det finns ingenting odemokratiskt i att skapa län som faktiskt skulle kunna fungera. Vill man stärka den demokratiska legitimiteten skulle man kunna hålla lokala och regionala folkomröstningar i de områden man är osäker på vilka regioner de skall tillhöra.

På det hela taget är detta med andra ord ett utmärkt förslag – givet att man faktiskt vill ha starka regioner som kan uppväga statsmakten. Ett lämpligt nästa steg borde vara att flytta över ytterligare befogenheter till regionerna och tillåta att olika politiska lösningar kan genomföras i olika regioner. Eller är det otänkbart att olika åtgärder skulle kunna vara lämpliga i Piteå och i Malmö?