Akademiska synpunkter

Förra helgen hade jag nöjet att besöka det samnordiska lajvkonventet/konferensen Knudepunkt i Danmark (Knutpunkt heter det när det äger rum i Sverige). Lajv , eller levande rollspel är en verksamhet som fascinerat, eller åtminstone roat, mig i runt tio års tid. Det är inte förvånande att många människor idag dras till möjligheten att för en stund få vara någon annan i en annan värld. Det kan onekligen uppfattas som eskapism att sträva bort från världen. Distanseringen kan emellertid också innebära ett avstånd från vilket man kan se verkligheten ur ett nytt perspektiv (en sanning som framstår som självklar när den uttalas om litteratur). Det är onekligen så att de flesta rollspel – både levande och andra – fokuserat på sökande efter den tänkta autenticiteten och enkelheten i världar inspirerade av medeltiden, eller kanske ännu hellre av Tolkiens och andras tolkningar av medeltiden och dess mytologi. Knutpunkt är i alla händelser ett intressant evenemang där lajvare, arrangörer och aka

De av mina läsare som eventuellt är i Uppsala om två veckor är naturligtvis varmt välkomna när jag torsdagstalar på föreningen Heimdal 8/3 på temat Akademisk frihet eller tvång. Förmodligen kommer jag att utveckla tankar som de jag diskuterar här , här , här ,och här .

Det tycks då och då hända saker i Sverige även innom denna bloggs intresseområden. Den senaste veckan har kårobligatoriet vid rikets universitet kommit att sitta betydligt mera löst sedan fler partier (se DN ) dragit slutsatsen att denna märkliga korsning av korporatism och neokorporatism kanske inte är någon bra metod för studentinflytande. Valdeltagendet i kårval uppgår sällan eller aldrig till mer än 10-15% och man kan därför fråga sig vad studentkårernas anspråk på att representera "studenterna" egentlgien grundar sig på. Man kan å andra sidan också konstatera att många lokalt valda studentrepresentanter på institutions- och enhetsnivå har betydligt bättre förankring samt att Uppsalas studentnationer i praktiken redan har frivillig anslutning eftersom valet finns att välja Skånelands nation som är både overksam och gratis. Det är dock relativt få studenter som gör detta. Professor Strömholm oroar sig med andra ord i onödan. Samma vecka har Sveriges lärarförbund insett nå

Dark Kingdom (eller Curse of the Ring som den märkligt nog heter på “svenska”) är en tysk-amerikansk filmadaption av den gamla germanska legend som återges i Niebelungensången (eller Niebelungenlied ), i den fornnordiska Völsungasagan och i Wagner s Der Ring des Niebelungen . I det här fallet är det dock främst Niebelungensången som följs, om ens i en version som censurerats och tonats ned något för att passa en mer känslig modern publik Lyckligtvis är den dock inte fullt så nedtonad som till exempel Hollywoods moraliskt genomcensurerade version av Iliaden, den där gudarna är strukna, Akilles är en snäll kille och folk bara förälskar sig i människor av motsatta könet, och då bara när de inte är släkt. Dark Kingdom är en klart sevärd film som följer nästan ända till slutet berättelsen i Niebelungensången tämligen nära. Visserligen har den censurerats både moraliskt och våldshänseende. Att Siegfrieds föräldrar i flera av de äldre versionerna är syskon förbises hastigt men påverkar inte

Professor Stig Strömholm är en person jag länge hyst stor respekt för. Däremot håller jag inte alltid med honom. I sin debattartikel om kårobligatoriet nyligen har han helt klar rätt i att det är möjligt att vara funamentalist även när det gäller frihetsbegrepp. Han har också rätt till att man bör kunna göra undantag från mindre grundläggande principer om det är tillräckligt motiverat. Vad det hela hänger på är således om studentkårernas verksamhet är sådan att det motiverar detta unantag från en av demokratins centrala principer. Som gammal kåraktiv vill jag varmt rekommendera både studenter och andra att sätta sig ner med valfri studentkårs årsredovisning, och kanske gå på någon av dess verksamheter, och fundera över detta. ------------------------------------- För övrigt måste det vara det slutgiltiga beviset på att konservatismen är totalt bortglömd i Sverige när Stig Strömholm blir kallad " vänsterstolle ". Andra kommentarer till Strömholms artikel: Dexion , Es

För en tid sedan blev jag anklagad för att hävda konservativa och klassiska liberaler skulle vara ideologiskt närstående. Förvirringen kring den politiska skalan är ofta rätt stor och den finns all anledning att diskutera frågan (vilket för närvarande också görs även annorstädes ). Ofta reduceras frågan om politisk höger och vänster till att handla om enbart skattefrågor. Gör man det får man också acceptera att övrig ideologi blir en irrelevant variabel, och följaktligen att konservatism i allmänhet placerar sig i politikens mitt, någonstans mellan socialliberalism och nyliberalism (eller klassisk liberalism). Det som förenar konservativa är dock knappast någon specifik hållning i skattefrågor. Däremot rymmer den traditionella högern (de konservativa) en inställning till personligt ansvar som skiljer sig från den man finner hos vänstern och som i olika utsträckning förenar så vitt skilda grupper som socialdemokrater, kommunister, nationalsocialister och liberaler (i ordets amerikanska

Bland det första jag läste idag var Oscar Shwarz sammanställning av de steg mot övervakningssamhället som nu ligger på riksdagens bord (han kommenterar detta ytterligare här ). Det hela blir riktigt obehagligt av det faktum att det knappast finns någon opposition. I riksdagens justitieutskott leds den nominella oppositionen som bekant av förre ministern Bodström. Svenskarna tycks vara på god väg att sälja sin frihet för en trygghet som tycks alltmer omotiverad.

En av de intressantare sakerna med den trots allt rätt så tama studentrevolten i Stockholm 1968 är att den från början riktade sig mot socialdemokratisk utbildningspolitik. Vad det hela handlade om formulerades tämligen väl av Olof Plame i hans tal till studenterna i det ockuperade kårhuset: Den högre utbildningens målsättning [...] är inte en exklusivitet för akademiker – det är en gemensam angelägenhet för alla medborgare. Därav följer att ett väsentligt mål för den högre undervisningen måste vara att tillgodose samhällets, i vidaste mening, behov av utbildat folk av olika kategorier (Palme i diskussion med Anders Carlberg, kårhusockupationen i Stockholm 1968). Palmes och regeringens uppfattning var således att universiteten skulle utgöra ett slags yrkesutbildning och organiseras i enlighet med (vad regeringen uppfattade vara) samhällets behov. Lärarnas och studenternas – kårhusockupanters såväl som studentkårers och andras – var istället ett försvar för studenternas frihet sådan d

” I have come across men of letters who have written history without taking part in public affairs, and politicians who have concerned themselves with producing events without thinking about them. I have observed that the first are always inclined to find general causes, whereas the second, living in the midst of disconnected daily facts, are prone to imagine that everything is attributable to particular incidents, and that the wires they pull are the same as those that move the world. It is to be presumed that both are equally deceived .” ( Alexis de Tocqueville ).

Jag hittade en amerikansk blogg som på ett utmärkt sätt diskuterar vilka konsekvenser det ursprungliga upplysningstänkandet skulle få om det tillämpades på dagens biotekniska och biomedicinska frågeställningar. Jag gillar människor som är beredda att stå för konsekvenserna av sina åsikter. -------------------------- Apropå bloggar hoppas jag att utrikesministern fortsätter skriva på sin engelskspråkiga blogg och inte helt övergår till den svenska. Det finns givetvis ingenting självklart i att en svenskspråkig blogg måste vara mindre reflekterad än en engelskspråkig, men i det här fallet är skillnaden markant. Politiker som personligen ger tänkvärda kommentarer kring världsläget direkt till medborgarna är alltför sällsynt.