torsdag, april 27, 2006

Universitetets idé

Understreckare i SvD 19 april 2006 05:30

Vad är egentligen ett universitet? Vad är det som skiljer ett universitet från t.ex. en högstadieskola eller ett forskningsinstitut? Att definiera positivt laddade begrepp innebär mer än att beskriva vad de är. Även om den pågående EU-anpassningen av universiteten inte väcker samma upprörda känslor som reformen 1968 är detta kanske rätt tillfälle att reflektera över vad universiteten blivit – och skulle kunna bli.

För den engelske 1800-talskardinalen John Newman var universitetets syfte att ”förbereda [studenten] för att fylla varje post med heder och bemästra varje ämne”.

(citat från John Newman: The Idea of a Universiyty)

http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_12406443.asp

onsdag, april 19, 2006

2006-04-18

-------------------------------------------------

Sverige:
Enligt gratistidningen Extra Östergötland väljer flera riksdagspartier att inte ställa upp i valet i flera av länets kommuner. Det handlar inte om att de misströstar om att komma med i fullmäktige – där sitter de redan – utan om att de bokstavligt talat inte har några kandidater att ställa upp med. Åtminstone tre av de nuvarande riksdagspartierna är numera inte längre riksteckande i den mening som ordet hittills använts. 2006 tycks med andra ord vara året då de rikstäckande partiorganisationerna började rullas tillbaka.

Världen:
Kinas president Hu Jingtau äter middag med Bill Gates. Först imorgon träffar han Gerorge Bush. På båda mötena kan man förmoda att det finns mycket att diskutera, varav troligen somligt som kan bli tämligen avgörande för världsläget.

Konflikten mellan USA och Iran trappas upp.

tisdag, april 18, 2006

I Sverige är I-pods revolutionärt

Bläddrar i vänstertidskriften Arena. Inte särskilt mycket förvånar mig. Möjligen kan man tycka att Magnus Linton i sin ledare ger uttryck för en alldeles ny form av fördomsfullhet när han ger sig in i en diatrib över ”människor som inte dansar”. Sådant är tydligen ett alldeles särskilt uttryck för reaktionär kultursyn. Människor som inte dansar gör motstånd mot vad han kallar ”intimiseringen av det offentliga rummet” och tydligen betraktar som någonting positivt. I-poden sägs vara på väg att ge rytm åt västvärlden och den klassiska bildningen kommer att ersättas av ”förmågan att skönt synka sitt kött med andras”. ”De som inte dansar” är förlegade och ”har ingen som helst att se fram emot”. ”Världen är en köttkvarn”.

För egen del har jag aldrig gjort anspråk på att vara någon puritan och visst händer det att jag dansar. Jag lyssnar också allt som oftast på musik i bärbar musikspelare. Den musik jag ibland avnjuter torde vara tämligen blandad och kan antagligen kallas åtskilliga saker, men knappast i något fall progressiv. Som anti-revolutionär är jag naturligtvis tacksam att de som vill göra revolution numera nöjer sig med att lyssna på i-pods istället för att bränna kungliga slott eller skjuta ärkehertigar. Det stör mig inte särskilt. Att inbilla sig att rytm är revolutionärt – eller i motsats till ”Västerlandet” – torde vara rätt i särklass inskränkt. Bara den som aldrig mött en utmaning i livet skulle kunna inbilla sig att självkontroll är en egenskap som kan undvaras. Det är den kanske – men bara i Nordvästeuropa och bara för några få. För att få ytterligare tillfälle till dans tänkte jag senare i vår passa på att lära mig vals lite bättre. Någonting säger mig dock att det inte riktigt är vad Magnus Linton syftar på.

I samma nummer skriver Deviram Mavi en synnerligen läsvärd kommentar till svensk feminism. Hon verkar inte lika benägen att tro att det är sydländskt med rytmisk dans och sätter tydligt fingret på den osunda välfärdsnationalistiska svenska inställningen till vår egen jämstäldhetspolitik, en politik som möjligen kan ifrågasättas – lite – men som allt för många envisas med att inbilla sig att den är oöverträffad och skall exporteras till världens alla fyra hörn. Jag kan inte säga att jag håller med Mavi om allt och kommer definitivt inte att rösta på hennes parti, men skarpsynt är hon i alla fall. Credit where credit is due.

torsdag, april 13, 2006

Opålitlighet i Italien

Förtroende är ett av de centrala inslagen i ett politiskt system. Italien är nu den andra västliga demokrati där valresultat ifrågasatts på bred front. Låt vara att USA är en väsentligt mer stabil demokrati än Italien och att de flesta västländer inte är till närmelsevis lika polariserade som de här båda – i de flesta västländer står den systemifrågasättande kritiken snarare mot USA eller globaliseringen än emot den egna regeringen – men det ändå på många sätt oroande. Det regelbundna och allmänt accepterade legitima överlämnandet av makt är ett av de centrala dragen i ett fungerande demokratiskt system.

måndag, april 03, 2006

Hatkärlek

Dagens nyhet tycks vara att president Bush på extremt långt håll kan anses vara värmlänning. Detta mötte mig som förstasidesnyhet i morgontidningen och hade även tillägnats ett helt uppslag. Svenskarna må ogilla Bush men han dominerar i alla händelser medvetandet hos tämligen många. Det är knappast eurocentriska vi är.