måndag, mars 27, 2006

Datahamnar

Nationernas tid är förbi och nätverksamhället håller på att födas. Industrialismen är slut och informationsteknologi kommer att prägla den sena kapitalismen (ett ord som implicerar att än större omvälvningar väntar runt hörnet). Vi har alla hör de här beskrivningarna. Dess värre tenderar man ofta att ignorera den nationella suveränitetens betydelse i dessa sammanhang. Att diktaturer som den kinesiska gör sitt bästa för att försvara sin kontroll över sina undersåtar även på Internet är väl känt. Suveräniteten får emellertid betydelse i informationssamhället också på andra sätt. Den arabiska TV kanalen al Yasira är ett exempel på detta. Den ses över hela den arabisktalande världen, vilket i ökande utsträckning också innefattar Europa och USA. Samtidigt sänds den från det lilla emiratet Qatar. I detta fall har suveräniteten en annan betydelse än i nationalstaternas historiska epok, men lika fullt en betydelse. Om Qatar inte hade varit en självständig stat är det inte troligt att detta hade varit möjligt. Det är i själva verket inte troligt att al Yasira hade varit möjligt om Qatar hade varit något annat än vad man en gång brukade kalla en upplyst despoti. Detta leder till frågan om vilken betydelse de små suveräna staterna kommer att få i framtiden. Kanske är Vatikanstaten inte en rest ifrån det förgångna utan en vink om framtiden. Vatikanstaten är resultatet av en kompromiss. Den skapades bland annat för att något över sextio år efter Italiens enande återge Heliga Stolen möjligheten att samtala på lika villkor med världens statsöverhuvuden.

Dagens medieutveckling innebär att suveräniteten får ökad betydelse oavsett territoriets storlek. De flesta av världens småstater har utnyttjat de möjligheter som inryms i rätten att sätta sina egna skattsatser. De har med andra ord blivit vad svenskar beskriver som skatteparadis och vad engelsktalande människor – kanske mer träffande – beskriver som tax havens. Qatar visar tydliga tendenser till att agera media haven och då är det inte ett passivt ”medieparadis” vi talar om utan en hamn från vilken kontroversiella nyheter obehindrat kan segla ut över världen. En data haven är inte direkt osannolik. Dess påverkan på resten av världen skulle däremot kunna bli enorm. En stats storlek har mycket lite att göra med dess möjlighet att lagra data. Med tillräckligt goda kommunikationer med resten av världen och tillräckligt mycket serverutrymme kan ett aldrig så litet land bli värd för obegränsade mängder människors kommunikation via e-post eller dess framtida efterträdare. Framtidens herrklubb – eller politiska konspiration – kanske utförs i ett community baserat på krypterade länkar och en server i Dubai. Framtidens stora privilegium kommer kanske inte att vara att kunna påkalla andras uppmärksamhet utan förmågan att hålla information borta ifrån allmänhetens uppmärksamhet. Möjligheten till säker kommunikation kommer att bli en av framtidens högst värderade tjänster.

En stor fördel är suveränitet. Till och med USA behöver tungt vägande skäl för att invadera självständiga länder. Man kan också notera att den suveräna stat som skapar sig en nisch av den här typen kan komma att bli en nödvändighet för resten av världen. Det är inte bergen som gör Schweiz ointagligt. För Napoleon var det fortfarande möjligt att ockupera landet. Det var bara ett land vilket som helst. Under 1900-talet har Schweiz emellertid varit en ekonomisk nödvändighet: en suverän stat som kan ha de banklagar som är omöjliga i mer omfattande statsbildningar. Detta är var som gör Schweiz ointagligt. Jag skulle inte bli förvånat om Qatar är på väg i samma riktning.

söndag, mars 26, 2006

Dagens ungdom

Enligt en nyligen utgiven rapport från Högskoleverket har det skett en förändring i vad svenska elever lär sig i skolan. De lär sig mindre fakta och ämneskunskaper men är å andra sidan bättre på att arbeta i grupp och göra presentationer inför publik. Vad jag förstår är detta faktiskt vad Skolverket strävat efter i över ett decennium: en skola mer inriktad på processer, informationssökning och presentation. Jag har till och med hört argumentet att det i en tid när information ständigt finns tillgänglig men samtidigt har ett tydligt bäst-före-datum är viktigare att kunna finna information än att kunna den utantill. Det är naturligtvis helt sant.

Som Sherlock Holmes uttryckte saken bör en man kunna det han behöver dagligen. Det han behöver mindre ofta kan han nöja sig med att ha i sitt bibliotek. Dess värre är det dock tveksamt om skolan ens kan lära ut det man behöver dagligen. Enligt Högskoleverket är det till och med en ansenlig andel av de som går ut gymnasiet som varken kan läsa, räkna eller skriva på en rimlig nivå. Till det kan jag lägga att skrämmande många studenter heller inte har grundläggande kunskaper i historia och geografi. Det är inte det att jag tycker att de skall kunna mängder av fakta eller årtal. Snarare handlar det om den grundläggande allmänbildning man behöver för att kunna sortera information och placera in den i ett sammanhang. Man behöver inte veta det exakta årtalet för Gustav Vasas tronbestigning. Behöver man årtalet kan man slå upp det. Klassiska konversationslexikon, Wikipedia och Google är alla utmärkta källor till den sortens kunskap och man behöver på intet sätt hålla den i huvudet.

Frågan är snarare hur man hanterar informationen när man slagit upp den. Jag känner själv inte till just det årtalet. Slår jag upp det säger det mig däremot en hel del. Jag kan relatera det till andra händelser jag vet inträffade ungefär samtidigt. Kan man inte ens placera reformationen i rätt århundrade hjälper det dock inte mycket att man har aldrig så goda databaser där man kan hitta det exakta årtalet. I en tid då den tillgängliga informationsmängden är enormt mycket större än någonsin tidigare borde studenterna egentligen ha mycket bättre förutsättningar än tidigare. Det verkligt skrämmande är att dessa förbättringar verkar tas ut av en utbildning som inte klarar av att garantera grundnivån. Om kunskap är sorterad information måste skolan tillhandahålla ett sorteringssystem. Det görs inte idag.

----

Jan Björklund vill lösa delar av detta problem genom att återinföra könssegregerad undervisning. Det må vara hänt att han har rätt i att flickor i genomsnitt mognar fortare än pojkar. I grunden handlar detta emellertid om vilket samhälle vi vill utbilda för. Det handlar om att inse att samhälle där män och kvinnor inte bara är jämställda utan också utövar samma arbetsuppgiver sida vid sida i samma livsvärld är något av en historisk anomali. Jag säger inte att situationen är ohållbar. Tvärtom anser jag att den är värd att försvara. Som åtskilliga studier visar skapas könsrollerna emellertid i barndomen och ungdomsåren. Vill vi verkligen uppfostra nästa generation till människor som känner sig mest bekväma i enkönade sällskap?

När det gäller att ta hänsyn till skiftande mognadstakt finns det betydligt mer liberala lösningar, som till exempel individuell skolstartsålder. Är det verkligen så främmande för Sveriges liberala parti?

onsdag, mars 22, 2006

Freiwalds

Då har utrikesministern äntligen avgått. Den här gången en välmotiverad avgång uppenbart förorsakad av fel gjorda i tjänsten. Ingen Toblerone eller fullständigt lagliga men av någon anledning ovärdiga lägenhetsaffärer. Förra gången hon avgick hyste jag betydligt större sympati. Att skälla ut journalister när de ägnar sig åt att belägra ens dörr och besätta ens trappuppgång är ett ovanligt sundhetstecken som det verkar dröja länge tills vi får se igen. Den gången avgick hon dessutom från en post hon var något så när kompetent att fylla. Den här gången tycktes hon tyvärr ha befordrats till sin inkopetensnivå. Om hennes efterträdare den här gången blir lika överraskande som den förra är det heller inte mycket lönt att ens spekulera om vem det kan bli.

måndag, mars 13, 2006

Be candidatus then

SvT arrangerar dokusåpa om unga politiker. De är inte politiker i någon annan mening än att de delar i såpan. Å andra sidan har de mera pressutrymme än de flesta riksdagsmän.

SvT arrangerar TV-serie om politiska ideologier. Nästan inga partipolitiker där heller. Men åtskilliga pålästa ungdomar men övertänkta och sammansatta samhällsuppfattningar.

”Toppkandidaterna” (kandidater till vad?) var inte nödvändigtvis sämre än de flesta ”riktiga” politiker. Möjligen kan man påstå att de blev sämre under seriens gång. De började som välartikulerade unga människor med väl genomtänkta åsikter. Nåja ”väl genomtänkta” är kanske en överdrift, men de var i alla fall grundade i något slags värderingar och personliga ställningstaganden. De slutade med att de hade lärt sig inte svara på reportrarnas eller varandras frågor för att istället rabbla upp förberedda svar. Precis som ”riktiga” politiker. Vad som är intresantast är kanske inte att vänsterradikalen vann (även om det är lite spännande att den han vann över var en konservativ) utan hur SvT tänker sig att politiker bör vara i tvåtusentalet. De skall vara unga (under 30). De skall vara personliga, dvs de skall vara originella men inte på något sätt som inte kan sammanfattas i ett ”tydligt” koncept som kan sammanfattas på en halv minut. De skall framförallt inte vara med i några politiska partier.

Inte ens SvT tror numera på att de politiska partierna har framtiden för sig. Har SvT rätt i att de inte längre har ideologisk förankring kan det nog ligga någonting i det.