måndag, maj 26, 2003

Så definierar staten sina medborgare

Under strecket i SvD 26/5 2003

http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_5634015.asp

Att termen nationalstat i de flesta västerländska språk är ett sammansatt ord är knappast någon slump. Redan från början har fenomenet haft sin grund i två helt skilda sammanhang: ett relaterat till nationen som kulturell gemenskap på det känslomässiga planet och ett annat relaterat till staten som suverän innehavare av våldsmonopolet inom ett klart avgränsat territorium. I inget av fallen är nationalstaten emellertid enbart en territoriell enhet. Samtidigt utgör den nämligen en enhet där enskilda människor mer eller mindre frivilligt ingår som medlemmar. Eftersom nationalstatens båda sidor är så pass olika är det långt ifrån självklart att det kulturella och det juridiska medborgarskapet sammanfaller. Tvärtom kan nationalstatens uppkomst och vidmakthållande i stora drag beskrivas som en ständigt pågående kamp för att hålla dem samstämmiga.


Före revolutionen hade definitionen av de franska undersåtarna varit tämligen ad hoc, och dessutom nästan helt saknat ideologisk betydelse. I och med att medborgarskapet upphöjdes till att bilda den ideologiska grunden för en republikansk gemenskap blev frågan däremot av avgörande politisk betydelse.


Den medborgarskapslagstiftning som kom till stånd under den jakobinska perioden skulle å andra sidan främst bli en produkt av de konflikter som just då dominerade den politiska agendan. Det högst prioriterade kravet på den nya lagstiftningen blev därför oron för att inkludera illojala individer. Samtidigt såg man gärna att även fransmän drivna i exil förblev underordnade fransk lag. Resultatet blev en synnerligen restriktiv lagstiftning som för första gången i modern tid renodlade principen om jus sanguinis, medborgarskap förbehållet barn till medborgare – oavsett födelse- och bostadsort. Ett annat skäl till detta var att man uppfattade ett territoriellt medborgarskap som en kvarleva från feodalismen. Nationen tillhörde man inte på grund av att man råkade födas inom en viss furstes territorium, utan därför att man hade en viss härstamning; det var folket som skulle äga staten, inte tvärtom.